Söndag...

...igen. Ja tiden bara rasar iväg och vi kallar det att tiden går så fort nu mera. Vi vet att det inte är sant, tiden är konstant... men det är inte vår upplevelse av vad tiden är för något. Vi kommer nog alla igåg hur julafton var när vi var barn... årets längsta dag och frågan "-När kommer tomten" ställdes minst en gång i halvtimmen... Idag som vuxna upplever vi nog att julafton inte känns riktigt lika lång.

Men det finns andra tillfällen i livet när jag änn idag kan tycka att tiden går långsamt... som tex när jag väntar på främmande. Då kan jag stå där i fönstret och titta ut var femte minut och undra om dom inte kommer snart... skulle de dessutom vara en halvtimme sena så är jag övertygand om att de inte kommer eller att något måste ha hänt...

Ja, så kan det vara... just nu väntar jag besök. Inget främmande dock utan "bara" min Pia som skall komma hit på tisdag... och tiden känns som om den står stilla precis som julafton, för typ så där 38 år sedan... Men ordspråket säger ju "Att den som väntar på något gott aldrig kan vänta för länge". Det stämmer kanske i teorin men risken är ändå att man hinner bli galen under tiden...

Appropå detta ordspråk så har jag fått vänta riktigt länge på en sak... men faktiskt inte för länge då resultatet av väntan blev riktigt bra. Någon har kallat den... eller för att snacka klarspråk... att kniven han tillverkat åt mig kanske är hans bästa... Jag citerar ett inlägg på British blade forum:

"Så jävla snygg!!!!

i just must say that this could in a way be one of your better peices!
it´s still your special Magnus shape but att the same time it´s different.
very nice lines and lets not talk about your leatherwork......... !

/Roger"

Kniven är ett beställningsverk som jag lade ut på SvKnf forum hösten 2008 när min fru Karin just hade gått bort. Tre knivmakare skulle tillverka varsinna knivar med exakt likadanna mtrl som jag till handa höll. Ett Roger B blad, giraffben och rötad stabiliserad björk. Behållningen från försäljningen av knivarna skulle gå till ett projekt för kvinnor och barn i Peru. Nu blev det så att jag vart så förtjust i knivarna att jag själv köpte de två första som blev klara ganska fort. Nu är den tredje klar...

Som ni förstår av bilden ovan kan jag inte göra något undantag här inte... mitt ha begär är väckt och en bestämd summa kommer att sättas in till tidigare angivet ändamål.

Tack Magnus A för att jag fick vänta så länge... det var det värt!

Ha det!

cM