Nycklar...

... är bra att ha.

Jo, utan nycklar kommer vi ingen vart idagens samhälle. Kommer ihåg när jag flyttade till Lövånger för 16 år sedan... vi fick nycklarna till lägenheten vi hyrde. På frågan av vilken nyckel som gick till soprummet fick jag bara en förvånad blick från vaktmästaren... -Den dörren brukar vi inte låsa...

Nu är jag tillbaka till en stadsmiljö där nyckeln... nej nycklarna verkar vara ett måste i alla sammanhang. Huset vi köpt har filmad securitas bevakning ( dock inte länge till ;-) ), galler för källarfönstren, nyckellåsbara fönster... Men alla försäkrar hur lungt området är... Hmmmmm

Summa: 3 olika nycklar till huset.

Ny cyckel inköpt och naturligtvis får inte den lämnas olåst... räcker inte med ett lås utan "måste" kompletteras med ett kraftig bygellås.

Summa: 2 nycklar.

Jobbet... Två olika arbetsplatser kräver naturligtvis två nycklar + en "tagg" som man skall vifta framför en dosa med för att komma in i byggnaden. Inget rum kan/bör lämnas olåst när man lämnar...

Summa: 3 nycklar.

Bilen/bilarna kräver naturligtvis sina nycklar och motorcyckeln...

Summa: 6 nycklar.

Ja som ni förstår börjar nyckelknippan bli ganska stor nu... så då måste den delas upp i två för olika behov... men för att inte riskara att bli utelåst så måste två nycklar till huset finnas i bägge knipporna. Kan ju inte ha en nyckel hängandes ute som reserv... eller?

Summa: 2 nycklar till...

Så nu är vi uppe i ... minst... 16 st nycklar att hålla reda på!

Men då har vi bra pratat om "fysiska nycklar"... Varje sammanhang har oxå sina "mentala eller psykosociala" nycklar. I kända sammanhang behöver man inte hålla reda på dem utan de fungerar automatiskt som små inopererade chips...

Men nu som det är för mig där allt är nytt... hus, jobb ( läs arbetskamrater, elever mm ), relation mm så blir det många sådana mentala nycklar som jag oxå måste hålla reda på och förstå hur de fungerar.... och vilka som fungerar vart, annars så gör man lätt bort sig.

Minns första veckan på mitt gamla jobb: Gillade inte riktigt blommorna som stog där i fönstret så jag kastade bort dem... Illa, illa... de tillhörde en av kanslistera på skolan som hade dem som sina små skötesbarn... Varför de var på mitt rum vet jag änn i dag inte.

Ohhh så många nycklar jag och vi alla måste bära på... ;-)

För några år sedan pratades det mycket om det "papperslösa samhället" Hur det blev med det vet vi idag. När kommer det nyckellösa samhället... jag bara frågar?

Ha det!

cM